Jag har en sak att bekänna, livs uppvaknande..

Jag insåg nu för första gången att jag inte helt har accepterat att jag är singel. Jag vet att det brukar ta en tid för mig att smälta saker att komma igenom saker och så.
Och nu för första gången skriver jag om det och pratar om det! I ordet Anne-Lie Wall är singel.. Det känns inte helt konstigt men det är verkligen ovant att säga dom orden och tänka dom..
Även om jag har en väldigt nära person som får mig att må hur bra som hellst och gör mig riktigt glad.
Så insåg jag igenom att läsa Cosmopolitans artikel Har du solofobi? Att jag aldrig har sagt orden att jag är singel..
Som skrivet så känner jag mig inte som en i singel djungel utan jag känner att jag har förpliktelser mot en person som jag varken vill såra eller vara utan..

Men min bekännelse kan vara en chock för en del, detta är ingenting som jag har riktigt gått ut med att jag och min förra pojkvän har gjort slut, endel har märkt att det är uppenbart och en del blir helt av sig när jag berättar det.
Men ja så är det, för lite mer en en och en halv månad sedan.
Detta är ungefär den tiden jag har behövt att ha på mig för att komma till insikt att det är rätt och att jag nu förklarar mig själv som ensam.
Som jag skrev lite tidigare har jag ändå en nära person som finns i mina tankar men ingenting mer om det kommer jag att säga heller för ens den tiden känns rätt och om den kommer att göra det de vill säga.

Nu vet ni i alla fall :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0