Hjärnspöken
Jobbigt jobbigt, Jag har världens spöken som härjar i min skalle.
Det började med att vi pratade om min Anorexia hemma hos mamma som slutade med att hjärnspökerna började härja så här mitt i natten.
Usch jag kan erkänna att det är jobbigt att ej se ut som man alltid har gjort.
Eller det senaste året har jag ej sett ut som jag brukar göra. Jag är 170cm lång och vägde innan graviditeten 53-54kg. Men innan när jag hade min period så var jag antagligen lika lång men pendlade från 48-51 Det är en bra vikt enligt mig. Jag kan inte alls med att inte bara vara skinn och ben, Jag sa innan jag blev gravid att det lär vara svin jobbigt att " se " mig själv bli större och större eftersom att jag har haft Anorexi sedan jag var runt 10år. Jag är en periodare alltså. Problemet ligger inte i att jag svälter mig, jag har aldrig ätit mycket mat och aldrig spytt upp maten eller så, utan jag blir lätt mätt har hög förbränning psyk tränar när det behövs så jag går i princip aldrig upp i vikt.
Ja förutom nu, som tur eller otur var så skrev jag upp innan jag blev gravid hur jag såg ut, alltså vikt mått jag mätte allt som gick att mäta bara för att veta att det inte ligger något extra underhudsfett här och där, alltså så att jag kommer ner till startvikten och om inte lite till efter förlossningen.
Fy vad jobbigt detta känns nu, men jag känner mig själv rätt så lär det inte ta speciellt länge så är jag nere runt 48-51 igen alltså den perfekta vikten.
Jag är inte olycklig för att jag är gravid tvärt om jag längtar efter denna lilla knodd som kommer utan tvekan bli mitt allt här i världen. Jag visste vad jag kommer att känna tänka och fundera på eftersom att jag redan innan var inställd på att svackorna kommer när hjärnan härjar så här lite extra.
Alla har sina egna ideal och alla har sin egen syn på vad som är vackert och hur man skall se ut, jag har bestämda regler för mig och min kropp som jag aldrig kommer att komma över.
Jag har varit med om många roliga saker med vikt för något år sedan så var jag i en period igen när till slut killen jag var med tyckte att jag var så pass smal att det blev äckligt att till slut att ta på mig, många har trott att jag har skullat gå av om man har tagit i mig för hårt, folk har fått blåmärken, jag har fått blåmärken, jag har kunnat ha bikinis i stl 32-34 utan att det syntes att jag hade någon form av bröst detta var för lite över två år sedan, jag har alltid haft svårt med kläder eftersom att jag är så pass bred alltså har bred benstomme och är i övrigt smal, jag har alltid sytt in mina jeans. Ihelgen fick jag höra att det är "kul" att jag som är gravid i v16 är smalare en alla andra som var med. Jag har haft så många olika storlekar på mina bröst utan operationer, jag har gått från inga bröst till D sedan ned till A och sedan till obefintligt till B till A och sedan till D, och ja nu på senaste tiden har dom ju ändras lite till men det är ej med i den skillnaden.
Ja kort life is a bitch, and then you die
Det började med att vi pratade om min Anorexia hemma hos mamma som slutade med att hjärnspökerna började härja så här mitt i natten.
Usch jag kan erkänna att det är jobbigt att ej se ut som man alltid har gjort.
Eller det senaste året har jag ej sett ut som jag brukar göra. Jag är 170cm lång och vägde innan graviditeten 53-54kg. Men innan när jag hade min period så var jag antagligen lika lång men pendlade från 48-51 Det är en bra vikt enligt mig. Jag kan inte alls med att inte bara vara skinn och ben, Jag sa innan jag blev gravid att det lär vara svin jobbigt att " se " mig själv bli större och större eftersom att jag har haft Anorexi sedan jag var runt 10år. Jag är en periodare alltså. Problemet ligger inte i att jag svälter mig, jag har aldrig ätit mycket mat och aldrig spytt upp maten eller så, utan jag blir lätt mätt har hög förbränning psyk tränar när det behövs så jag går i princip aldrig upp i vikt.
Ja förutom nu, som tur eller otur var så skrev jag upp innan jag blev gravid hur jag såg ut, alltså vikt mått jag mätte allt som gick att mäta bara för att veta att det inte ligger något extra underhudsfett här och där, alltså så att jag kommer ner till startvikten och om inte lite till efter förlossningen.
Fy vad jobbigt detta känns nu, men jag känner mig själv rätt så lär det inte ta speciellt länge så är jag nere runt 48-51 igen alltså den perfekta vikten.
Jag är inte olycklig för att jag är gravid tvärt om jag längtar efter denna lilla knodd som kommer utan tvekan bli mitt allt här i världen. Jag visste vad jag kommer att känna tänka och fundera på eftersom att jag redan innan var inställd på att svackorna kommer när hjärnan härjar så här lite extra.
Alla har sina egna ideal och alla har sin egen syn på vad som är vackert och hur man skall se ut, jag har bestämda regler för mig och min kropp som jag aldrig kommer att komma över.
Jag har varit med om många roliga saker med vikt för något år sedan så var jag i en period igen när till slut killen jag var med tyckte att jag var så pass smal att det blev äckligt att till slut att ta på mig, många har trott att jag har skullat gå av om man har tagit i mig för hårt, folk har fått blåmärken, jag har fått blåmärken, jag har kunnat ha bikinis i stl 32-34 utan att det syntes att jag hade någon form av bröst detta var för lite över två år sedan, jag har alltid haft svårt med kläder eftersom att jag är så pass bred alltså har bred benstomme och är i övrigt smal, jag har alltid sytt in mina jeans. Ihelgen fick jag höra att det är "kul" att jag som är gravid i v16 är smalare en alla andra som var med. Jag har haft så många olika storlekar på mina bröst utan operationer, jag har gått från inga bröst till D sedan ned till A och sedan till obefintligt till B till A och sedan till D, och ja nu på senaste tiden har dom ju ändras lite till men det är ej med i den skillnaden.
Ja kort life is a bitch, and then you die
Kommentarer
Trackback
